2026 kan bli sista året – i alla fall på endurohojen

Efter dubbla VM–medaljer 2022 och 2023 – Sveriges första sedan 2013 – har de två senaste säsongerna varit tyngre för Mikael Persson. Fjolåret förstördes nästan helt av en hälseneskada och när han skulle jaga en tredje medalj i år kraschade han vådligt med två tävlingar kvar. Nu är Persson tillbaka på hojen. Motiverad. Men 2026 kan vara sista pushen. I alla fall inom enduro. 

Säsongen 2025 blev Micke Perssons fjärde år tillbaka i VM, efter att han slagit igenom på nytt vid Six Days i Italien 2021. 2022 fick han chans att som ensam förare representera Husqvarnas fabriksteam och tackade genom att köra hem ett silver bakom Brad Freeman i Enduro3-klassen. Fortsatt Husqvarna-support, men utan eget team kring sig, blev det 2023 – och ett nytt silver bakom Freeman.

Två silver på två år alltså. Och med tanke på att britten innan det att Persson kom tillbaka in i bilden redan vunnit fyra raka guld, så var kanske det maxutdelning. Men samtidigt snöpligt för svensken, som under båda säsongerna verkligen haft chansen att sno åt sig det där guldet, när Freeman stundtals kört halvskadad; Med en bättre inledning på 2022 – eller ett bättre GP i Sveriges 2023 – så hade det kunnat gå.

De två senaste säsongerna har dock varit tyngre för Persson. 2024 var han kvar på Husqvarna men hade bytt Fabio Fariolis italienska team mot Paul Edmondsons brittiska – och 300 2-takt mot 250 4-takt, som innan VM–säsongen hunnit dra igång blivit 350. Och nästan lika hastigt som han fick byta kubik inför premiären tog säsongen också slut, vid årets andra GP.
Persson inledde lovande men drog av hälsenan under den tredje VM–dagen. Därefter var säsongen körd. Han kom tillbaka för att köra en SM–deltävling på hösten men utöver det såg vi inte mycket av honom. 

Tillbaka skulle han dock – och till 2025 var det Triumph som gällde, för samma brittiska team. Utöver att köra VM för Paul Edmondson hade Persson också fått en roll som testförare för den tidigare brittiska världsmästaren, då han hade haft som uppgift att utveckla Triumphs enduromaskiner när det brittiska märket nu skulle in på marknaden. 

Så lika mycket som att vara kontrakterad VM–förare var Persson nu också testpilot, vilket på ett sätt gjorde livet lättare om man ville leva på att köra motorcykel – men också svårare om man ville försöka fortsätta tillhöra VM–toppen. Att testa nya motorcyklar är nämligen inte alltid förenat med bästa möjliga träning. 

Men Persson gjorde det bästa av situationen och kom till 2025’s första GP väl förberedd. Han levererade pallplatser i Enduro1-klassen båda dagarna och missade sedan bara pallen en dag under de första fyra tävlingshelgerna. Inräknat två andraplatser vid VM i Skövde, där han misslyckats två år tidigare. 

Till den femte deltävlingen i VM var förarna sedan tillbaka i Portugal – men där tog säsongen plötsligt slut för Persson. Efter en sämre lördag vurpade han vådligt på söndagen. Men tur i oturen var att hela tävlingen fick avbrytas i samma veva, på grund av en skogsbrand.
Dock – hade den fortsatt så hade svensken troligen inte haft så mycket mer att ge. 

– Nej, jag var rejält mörbultad. Knä, revben och en liten brännskada. Det var en riktig jäkla smäll. Jag tog mig i mål på sträcken med nöd och näppe men visste att något måste vara trasigt, berättar Persson när vi pratar med honom i mitten av december.

– Jag åkte hem, var stilla och bara försöka få ner svullnaden, men det hände ju ingenting. Jag bestämde mig ändå för att åka och testa köra Italiens GP två veckor senare. Vår förhoppning var att jag skulle kunna köra så pass att jag ändå kunde försvara pallplatsen i E1-klassen. Det gick att köra men det gav inget resultat, så till söndagen klev jag av. Jag skulle inte kunnat ha gjort någonting bättre då och fick inse att drömmen om en medalj var borta.

Och det var knäet som var värst?
– Ja, jag hade redan varit och gjort en magnetröntgen innan jag åkte till Italien, och jag visste ungefär vad som var trasigt. Jag ville i alla fall försöka men det gick inte.

Vad är det som är trasigt?
– Det är ingen lätt skada tyvärr. Man har fyra olika ligament i knäet och tre av dem är skadade, i olika grader. Värst är bakre korsband. Men det knepiga är att man inte kan operera det bakre utan att ta sönder det främre också, så en operation var ingen rekommendation. Det är rehab som gäller. Efter Italien, när jag bestämt mig för att säsongen var över, så har jag träffat specialister både i Sverige och England. I England fick jag ett knäskydd som skulle sitta fram till jul typ, men jag tog av det för ett par veckor sedan. Jag har försökt att speeda upp processen lite och har faktiskt börjat rulla lite igen.

Hur känns det då?
– Inget ont. Sedan finns det såklart en risk att köra, i det att jag faktiskt kan trasa sönder det bakre korsbandet helt. Men jag har försökt att preppa knäskyddet för att skydda mot det, och försökt att bygga upp musklerna runt knäet för att göra det så stabilt så möjligt.

När tror du att du kan köra igång med hårdträning inför nästa säsong?
– Tanken är väl att försöka ta det lite lugnt i december men att ändå hålla igång, för att sedan kunna köra på som vanligt i januari. Jag snabbspolar processen och det finns en risk att det inte kommer hålla, men i det läge av karriären som jag är nu så känner jag inte att jag har något val. Jag har ingen tid att ge bort.

Tänker du att det blir en sista push 2026?
– Jag vet inte om jag eventuellt kan vara intresserad av att byta sport sedan, till kommande år. Jag har några bra öppningar på att ta ett steg vidare, till någonting som är lite bättre betalt. Men det är lite beroende på hur det går. Går det svinbra så är det inte sista året som enduroförare, går det inte svinbra så är jag nog inte jättesugen på att fortsätta – och då provar jag nog nästa steg i karriären.

Ska Triumph börja köra rally?
– Jag låter väl det vara osagt.

Då lägger jag min gissning på det.
– Du kan gissa bäst du vill. Nej, men ärligt talat så är det inte med Triumph som alternativet att göra något annat finns.

Okej. Tillbaka till enduron och 2026 då, hur planerar du spendera försäsongen? Du har varit mestadels i Portugal under de två senaste åren.
– …..

Fotnot: Läs hela intervjun i Race Magazine 6, 2025 – ute digitalt nu!