Race Magazinemotocross

Danne om tiden på Triumph – och satsningen för 2026

Från en dag till en annan var han plötsligt borta, Danne Karlsson. Vid Ulricehamns SM–tävling såg vi honom bli fyra i MX1-heatet på lördagen. Sedan såg vi honom inte alls på söndagen. Kontraktet med...

Danne om tiden på Triumph – och satsningen för 2026

Från en dag till en annan var han plötsligt borta, Danne Karlsson. Vid Ulricehamns SM–tävling såg vi honom bli fyra i MX1-heatet på lördagen. Sedan såg vi honom inte alls på söndagen. Kontraktet med Triumph var brutet och Karlsson återkom aldrig till MXSM. Istället väntade en höst med seriecross och några endurotävlingar – på ett annat märke. 

Foto: Ander Sahlin

Efter SM–guldet 2022 har det varit några tyngre år för Danne Karlsson i MX1. –23 var han förvisso med och fightades om guldet ända fram till finalen i Finspång, men startvurpade där i första heatet och skadade knäet. 

Rehab och brist på timmar påverkade sedan starten av 2024, när Karlsson anslutit FF Racing, och han hamnade efter från början. Fyra raka heatsegrar under mitten av säsongen gjorde att han närmade sig guldstriden men han skulle till slut ändå få nöja sig med andra raka bronsmedaljen.

Till 2025 var Karlsson kvar hos FF Racing, som dock bytt GasGas mot Triumph – och där han tillsammans med Alvin Östlund skulle vara först ut i världen att tävla på märkets nya 450–maskin. Ett uppdrag som inte skulle passa honom optimalt. 

Starterna satt där vid premiären i Uddevalla – tre av tre holeshots – men i samtliga heat föll han tillbaka och körningen räckte bara till heatplaceringarna sju, fem och fem, för en total femteplats. Och Karlsson var därmed redan 29 poäng efter konkurrenten Anton Gole, som förblev obesegrad på Glimmingen. 

Andra rundan i Linköping var bättre och efter att ha slutat tvåa i helgens sista heat knep han också en pallplats som trea bakom Gole och Östlund. Men det märktes tydligt att han var allt annat än nöjd med sin körning. 

I Västerås var Karlsson på nytt tvåa i första heatet men fjärdeplats i andra gjorde att han missade pallen. Och sedan följde en tung tävling i Tibro, med en för honom blygsam sjätteplats efter att ha varit femma i första och sexa i andra. Karlsson hade fortsatt att för det mesta starta bra men föll ofta tillbaka i heaten och gick inte riktigt att känna igen. Det syntes att någonting höll honom tillbaka. 

Och när förra årets femte runda kördes i Ulricehamn tog SM–säsongen också slut. Ja, faktiskt hela tiden med FF Racing och Triumph. Efter en fjärdeplats i lördagens heat kom Danne Karlsson aldrig till start på söndagen.

– Jag tog beslutet själv efter lördagen i Ulricehamn att jag inte ville vara med längre. Och sedan kom vi överens om hur vi skulle gå vidare. Vilket bland annat innebar att jag inte fick köra resterande SM–tävlingar på något annat märke, berättade Danne för Race strax innan jul.

Starterna satt i alla fall fortsatt under den korta tiden på Triumph.

Såhär med lite distans till det som hände, hur ser du på det?
– Jag tycker inte att det var bra alls, jag blev tvärless på det där. Det här är mitt sämsta år någonsin skulle jag säga. Teamet har jag inga problem med men materialet funkade inte så som det skulle göra. Och jag tyckte inte att jag fick gehör för mina åsikter, eller den hjälpen som jag behövde för att kunna lösa situationen eftersom… ja, som sagt, det funkade inte riktigt som det skulle med materialet.

Var det så ända från början?
– Nja, det började väl på våren där. Och jag har kraschat på grund av det liksom. Nu kan jag ju prata om det och det är ingen hemlighet, folk har sett att det inte funkat.

Det blev ju ett pilotprojekt också, det var knappt någon i hela världen som hade tävlat på hojen innan ni gjorde det i SM?
– Nej, precis. Och det visste vi om. Men om det händer något då, upprepade gånger, så kanske man också tycker att det borde tas på allvar. Men det tycker jag och de runt mig inte att man gjorde.

Hur inblandade var Triumph själv i satsningen?
– Fullt ut skulle jag säga. De var lika inblandade som FF Racing, vi fick direktiv från Triumph om vad vi skulle göra och inte göra.

Hur var känslan att åka från Ulricehamn på lördagen och veta att SM–säsongen var över?
– Det är klart att det var tråkigt, det var ju inte så jag ville att säsongen skulle ta slut. Men ganska snabbt så kändes det väldigt skönt, att jag faktiskt hade tagit beslutet. Det var mycket som släppte och jag visste att det inte hade med mig att göra, att jag inte kunnat prestera. Jag har försökt men inte fått tillbaka för det. Sedan har det ju funkat resten av året, man ramlade tillbaka till det där roliga igen och då gick det jättebra. Det har varit jobbigt men det blev bra till slut, det var rätt beslut att ta.

Hade du något uppehåll efter Ulricehamn eller åkte du och köpte dig en ny hoj på stört?
– Jag höll uppe nån vecka kanske. Inte mer än så. Sedan hämtade jag en hoj och körde serien det första jag gjorde, utan någon träning alls. Men det har varit en bra höst, en rolig höst, det har ju blivit lite som en försäsong i och med att jag som sagt inte körde något mer SM efter att jag bröt med Triumph. Sen hade det såklart varit jätteroligt att köra Enköpings SM, det var riktigt tråkigt att missa men det fick gå.

Vad gör du 2026 då?
– Jag ska gasa som fan, haha. Nej, men jag kör på som vanligt fast i egen regi och med viss backning av KTM Scandinavia förhoppningsvis. Så det blir ungefär samma upplägg som 2022 när jag vann, med eget team och personliga sponsorer. Allt är väl inte helt klart ännu men jag är taggad.

Och målsättningen är förstås att ta tillbaka den där titeln i MX1–SM?
– Ja, absolut. Man lär väl göra det innan man lägger av. Jag kan ju inte sluta såhär va? Det går inte, haha. Nej, det ska bli kul att komma tillbaka en gång till.

Det blir fortsättning på KTM nästa år, i privat regi men delvis uppbackad av KTM Scandinavia. Foto: Anders Sahlin

Related Stories