Fart för att slå de bästa – Norrbin summerar premiären

Efter fem år tillsammans med Fantic styr Albin Norrbin den här säsongen Husqvarna. Teamet, det italienska, är dock samma som han kört för under de senaste säsongerna. Och i helgen var det dags för tävlingsdebut på den nya hojen för svensken, när det Italienska mästerskapet i enduro inleddes. En debut som lovade mer. Efter en tuff start visade Norrbin under söndagen att han har fart för att slå de allra bästa. 

Ja, det blev onekligen en tuff start när Albin Norrbin skulle inleda tävlingsåret på sin Husqvarna TE300 tillsammans med Fifty Racing X NSA Motors Racing Team. Maskinstrul redan på fredagens supertest, som kördes på sandstranden i Viareggio, tvingade honom bryta och när han sedan startade om på lördagen så gjorde han det över minuten bakom de värsta konkurrenterna. 

Han tog sig från 91:a till 21:a den första dagen och var topp tio på fler än hälften av de specialprov som kördes. Men hade också några dippar. Kanske hade den där 21:a platsen kunnat vara åtta–nio placeringar bättre med ett resultat från fredagen.

Dock inte så bra som han sedan gjorde det under söndagens tävling. Där visade nämligen svensken att han tidigt börjat hitta rätt på sitt nya material. En sjundeplats totalt blev det för Norrbin – som på två prov, extremen på mittenvarvet och enduron på det sista, var näst snabbast av samtliga.

– Som helhet var helgen långt över förväntan, jag är jättenöjd faktiskt. Speciellt med farten. Det känns som att jag kommer in i den här säsongen mer oförberedd än tidigare, av olika anledningar. Jag fick inte riktigt den vintern jag ville ha, fysmässigt, eftersom jag hade problem med en inflammation i hälsenan. Plus att jag bytt märke. Så med tanke på det är jag supernöjd. Det är min bästa säsongsinledning i karriären tror jag, sa Norrbin på telefon, samtidigt som han höll på att tvätta stövlar efter helgens tävlingar.

Det blev en tuff start för dig på lördagen, när du fick gå ut över minuten bakom. Hur gick tankarna?
– Ärligt var jag inte ens arg. Inte ens när det hände. Jag hade på känn att det kanske inte skulle hålla… tyvärr. Men, såklart, det är alltid tråkigt – inte minst när allt är nytt för oss.

Sen levererar du några topptider under lördagen men tappar också mycket på andra crossprovet, varje varv.
– Ja, men det var på stranden där vi körde supertestet. Och teamet sa väl åt mig att jag skulle slå av där om jag tyckte att hojen lät konstigt, för att det inte skulle hända igen. Jag fick åka betydligt lugnare på det provet och då ger man liksom upp lite redan innan. Så där tappade jag lite. Men jag gjorde några marksyningar också, ska sägas, och sen har jag väl inte kört så mycket sand heller i vinter. Jag var inte helt komfortabel där helt enkelt.

Annars är du mellan femma och tia på många prov – och höjer dig sedan ytterligare på några under söndagen, där du är tvåa på två. Förvånad?
– Ja, det får jag ändå säga att jag blev. Inget av de proven kändes jättebra när jag körde men det finns ju en tendens hos mig att det går fort när det inte känns bra, haha. Jag kan inte lita på min känsla riktigt, vilket kan vara både positivt och negativt. Jag trodde inte att jag skulle vara så bra med att jag kunde slå alla utom (Brad) Freeman, det är inte varje dag det händer. Så det känns absolut positivt att farten finns det, inte minst att den finns där när proven blir som mest trasiga. För det här var ju på de två sista varven under söndagen. Även om vintern inte riktigt varit som tänkt så måste jag ha gjort något rätt i alla fall.

Har ni jobbat mycket med hojen nu under de senaste veckorna, inför Italienska?
– Ja, vi har testat endel och försökt få lite mer tryck i motorn, vilket jag har varit nöjd med. Mer krut på botten och mellanregistret. Sedan hade jag velat testa ett annat rör och annan mappning, men det har varit lite struligare att få till. Av olika anledningar. Fjädringsmässigt så kan man säga att jag kör på samma inställningar som vi testade fram när jag hämtade hojen i december, jag tycker att det har fungerat bra och har inte gjort några större förändringar sedan dess. Det känns bra och jag är nöjd, även om det säkert går att finjustera lite. Men jag har å andra sidan aldrig varit särskilt känslig med sånt, har jag något som funkar hyfsat så försöker jag att inte lägga för mycket fokus på det.

Sjua på söndagen som sagt – men ”bara” fyra av de som kör 300 2-takt. Det blir en tuff klass i VM.
– Absolut. Men kan man steppa upp lite till och ha en riktigt bra dag så finns möjligheten… att slå de någon gång under året i alla fall. Nu finns det ändå kvitto på att jag kan slå de på vissa prov. Sen tror jag inte att jag har kapaciteten ännu att slå Brad Freeman och Steve Holcombe över en hel säsong, om de håller sig hela. Eller det vet jag, skulle jag säga. Men omöjligt att slå de under någon tävlingsdag tror jag inte att det är.