Gifting summerar Uddevalla: ”Som en kniv i hjärtat”

Isak Gifting var otröstlig efter det andra heatet på Glimmingen men kunde under måndagen i alla fall försöka summera sina känslor. I det andra heatet var han plötsligt snabbast i VM. Men med ett halvt varv kvar till mål försvann chansen att skriva historia.

Otroligt nog fick Isak Gifting bara med sig fem poäng från Uddevalla. Trots att det mesta handlade om honom. I kvalheatet stod han och sov i starten från ett sämre utgångsläge (14:e på tidskvalet), och hade sedan svårt att ta sig om. Han fick nöja sig med en tionde plats och en poäng. 

I andra var hans patenterade starter tillbaka och han låg med som trea bakom Romain Febvre och Jeffrey Herlings, fram till det tredje varvet. Pressad av comebackande Tim Gajser. Då körde duon ihop och tappade nästan hela fältet framför sig. Gifting tog sig upp till 17:e men la sig igen och tappade kontakten med gruppen framför. Han fick nöja sig med 17:e plats.

Och efter det andra heatets missöde, när han hade ett halvt varv kvar till en heatseger i VM, så var han förstås otröstlig. Der var omöjligt att prata med Gifting efteråt och därför ringde vi istället upp på måndagen. För att se om han kunde summera sina känslor.

– Det är svårt att smälta det. Ibland känns det lite kul när man tänker på helgen, för det var ändå mycket som var bra såklart, men… det är väldigt, väldigt tungt också. Det finns nog ingenting jag skulle kunna göra mot mig själv som skulle kunna göra ondare i själen. Att göra de grejerna jag gjorde igår och sen kasta bort det med ett halvvarv kvar… det känns som en kniv i hjärtat. Det blir fan inte mycket värre än så för mig. Så mycket betyder det, sa Gifting i bilen på väg hem till Grycksbo, där han skulle landa innan det är dags för ny tävling i Nederländerna till helgen.

Var det du som kastade bort det då eller hände det något med hojen, som gjorde att du vurpade? Den gick inte att starta efter vurpan.
– Det vet jag faktiskt inte. Jag trodde ju bara att jag vurpade men jag måste kolla med teamet om cykeln faktiskt startar nu. Eller om den dog. Men det var ingenting jag kände eller tänkte på när jag körde, innan vurpan. Jag tror att jag bara gick omkull.

Heatet är det bästa du har gjort i VM och kändes helt osannolikt för oss som tittade på. Först påpassad av två fabriks–Yamaha som du håller tillbaka, sen fick du visserligen en gratisplacering när Gajser vurpar men du tar Herlings med två varv kvar och sedan Febvre på sista. Vad var det som hände?
– Nej, jag vet inte hur det gick till faktiskt. Det kändes sjukt för mig också men samtidigt är jag väldigt lugn i de situationerna, när det händer såna där grejer som man inte tror ska hända. Som inte ska gå. För mig är det nice. Jag gillar det och blir så jäkla taggad av det. Då får jag mer självförtroende och så klickar körningen lite till, jag får fram det där lilla extra som gör att jag kan plocka förare som Jeffrey och Febvre. Okej, Jeffrey var bra men är kanske inte i sin bästa form. Jag kanske inte var jätteförvånad att jag faktiskt kunde matcha honom. Men Febvre var grymt bra på den här banan, speciellt på lördagen, och att jag kunde ta ikapp honom var lite oväntat. Men jag grävde djupt. När det var tre–fyra varv kvar så kände jag att jag började gå väldigt högt i puls, då fick jag bestämma mig för att gräva djupt och försöka gå hela vägen.

Du tog båda på samma ställe, var det ett omkörningsställe du hade använt tidigare eller hittade du det där och då?
– Nej, jag tror att jag plockade upp det då, när jag körde om Jeffrey. Jag tog ikapp mycket när jag skickade ner i dalen innan stora platån, och sedan skrubbade över knölen på innern. Det var lite sketchy att göra men man kunde vinna tid på det, och när jag gjorde det så tog jag dem lite på sängen. Sedan efter platån och ner mot sandkurvan så höll Jeffrey ytter, medan jag var på innern – och efter nästa hopp så bara skickade jag ner i kurvan. Hoppade sista knölen. Sedan gjorde jag exakt samma sak med Febvre och då hade jag det uträknat. Jag bestämde mig över platån, att om man tar yttern så skickar jag.

Hann du ta in publiken och trycket som var under de där varven?
– Ja, men det gjorde jag faktiskt. Båda gångerna när jag körde om. Man slår ju av lite in i svängen och ljudet när man åkte upp i wavesen efteråt var ju… helt sjukt. Det kändes som ett lag–VM. Det är ju inte 100 000 på plats utan snarare 25 000, men det är en jäkligt engagerad publik.

Ja, verkligen. Och det var nära. Du var nära att som första svensk någonsin vinna ett VM–heat framför den där publiken.
– Ja. Ja, fy fan… det hade varit najs. Usch. Fan alltså.

Men samtidigt, Isak, du kommer göra det förr eller senare.
– Ja, man får försöka tänka så… att man förhoppningsvis kan fortsätta på den här vägen.

Snabbaste varv av alla i andra heatet också.
– Ja, det hade jag faktiskt. Och det har jag aldrig haft förut heller.

Situationen med Gajser i första heatet, har du kollat på det nu efteråt och hur ser du på det?
– Jag har kollat lite grann. Jag såg hans GoPro… visst, jag går ut lite grann över hoppet men jag låg liksom in mot innern som alla andra varv och jag tycker att han missbedömer det där lite alltså. Det är ju inte ens nära att det går bra. Han kommer rätt in i ryggen och det smällar som fan. Han har inte ens landat när vi slår ihop. Det är väl lite ”racing incident” men jag tycker det är felbedömt av honom faktiskt. Men det spelar väl ingen roll. Det är tråkig bara.

Slog du dig?
– Ja, jag hade ont i armbågen, axeln och foten. Framförallt armbågen hade jag jäkligt ont i inför andra, det blev massa vätska i den och den blev svullen. Jag var osäker men när jag kom igång och blev varm så släppte det. Det gick bra.

Tror du det kommer bli svårt att ladda om inför Arnhem till helgen?
– Nej, det tror jag inte. Det är lugnt. Jag är väl bara ännu hungrigare nu. Jag ska ta några dagar ledigt nu, det tror jag blir bra. Vila lite och vila skallen inte minst. Det blir mycket intryck under en sån här helg, när det är på hemmaplan, och man blir jäkligt trött efteråt känner jag. Men får jag chilla lite och hämta energi bara så är jag på G igen. Det kommer bli gött med de VM-tävlingar som är kvar nu när man har genomfört den här helgen, pressen att komma till ett annat GP känns som att köra ett KM. Jo, men det är ju så. Åka till Arnhem och köra VM nu känns ju som att jag ska köra en SM–deltävling typ. Det spelar liksom ingen roll typ. Det är nice.