MXGP: Klart för start – för 75:e gången!

Mer ovisst än någonsin? Ja, kanske. Den 75:e säsongen av VM i motocross drar igång i Argentina under helgen och vi är oerhört spända på att se var 2026 ska ta vägen. Såväl när det gäller kungaklassen, MXGP som getingboet MX2. Vi ger er i korthet det ni behöver veta inför säsongsstarten.

Foto: JP Acevedo/KTM

Titelkandidaterna!
Och nu snackar vi alltså om VM–seriens Formel1, MXGP-klassen, som verkligen blivit vad Infront Moto Racing (tidigare Youthstream) alltid jobbat mot. Vi ser 2026 fyra tydliga utmanare om titeln, tre stycken som vunnit tidigare och en som under fjolåret visade att han kan vara med där upp.

Romain Febvre är den regerande världsmästaren och blir naturligt föraren att slå, även om många kanske inte ser honom som huvudfavorit. Fransmannen klev upp i klassen 2015 och lyckades som rookie knipa titeln då, sedan följde några tyngre år med mycket skador innan han var tillbaka i titelfighten 2021. Han föll dock på målsnöret och skulle få vänta till 2025 innan han lyckades sy ihop säcken på nytt.

Bland titelkandidaterna räknar vi numer också in fjolårets tvåa i klassen, Lucas Coenen, som imponerade stort när han som blott 18-åring tog klivet upp på stor hoj. Utan titel från MX2–mästerskapet. Coenen visade tidigt att han kunde vinna både heat och GP, hängde med i titelfighten länge men fick till slut ge sig.

Och så finns förstås två titelutmanare i de två förare som, av dem som fortfarande tävlar 2026, vunnit mest i VM: Jeffrey Herlings och Tim Gajser. Båda med fem titlar vardera, men där Gajser har fyra mot Herlings två i MXGP. Såväl Herlings som Gajser kommer dock som bekant till VM–premiären med helt nya förutsättningar.

Utmanarna!
Att titeln inte skulle hamna hos någon i den kvartett vi nämnt ovan känns på förhand mer eller mindre osannolikt. Men vi vet också att skador kommer att ställa till det, både för den ena och andra. Därför är det på sin plats att också nämna ett antal utmanare. Förare som åtminstone kommer att utmana om pallplatser under vissa GP.

Spanjoren Ruben Fernandez och fransmannen Maxime Renaux var fyra respektive sjua totalt förra året och båda hittade upp på pallen under säsongen, detsamma gällde totalfemman Calvin Vlaanderen som dock har nya förutsättningar i år efter sin flytt till Ducatis fabriksteam. Fernandez och Renaux är kvar i samma team, med samma förutsättningar.

Nämnas ska också Jeremy Seewer som nu har ett år i ryggen tillsammans med Ducati. Efter fyra VM–medaljer i stora klassen sedan 2019 gick Seewer inte riktigt att känna igen under fjolåret och han blev ”bara” tia i VM. Men så var det också på en helt ny motorcykel och ett helt nytt märke i serien.

Rookies!
De tre stora namn som nu tar klivet upp på 450–hojen i MXGP–klassen skulle kanske också gå att kategoriseras in under utmanare. De är nämligen alla tre förare som vet hur man vinner både tävlingar och titlar. 

Och då i synnerhet Tom Vialle, som är tillbaka i VM efter sin sejour i USA. Där blev det två supercrosstitlar på 250–hojen och innan han lämnade Europa hann han också ta två titlar i MX2.

Världsmästare i MX2 är också Andrea Adamo, 2023, och Kay de Wolf, 2024 – den sistnämnda missar dock premiären på grund av skada. Båda hade åldersmässigt kunnat vara kvar i 250–VM också den här säsongen men väljer alltså att flytta upp för att utmana de stora. Om Lucas Coenen var överlägset bästa rookie under fjolåret så kommer nog fighten att bli betydligt jämnare i år.

250–myllret!
Den regerande världsmästaren, tysken Simon Längenfelder, är till skillnad från huvudutmanarna förra året, de Wolf och Adamo, kvar i klassen. Och måste förstås ses som favorit när han nu ger sig ut för att försvara sin titel. 

Men utmanare finns och det kommer alltid finnas förare i den yngre klassen som från en säsong till en annan tar stora kliv. 

Sacha Coenen visade förra säsongen att han är en av klassens absolut snabbaste förare, även om belgaren behöver dra ner på vurporna om han ska nå längre än fjolårets fjärdeplats. Han undvek, nästan mirakulöst, större skador men fortsätter han krascha kommer de till slut. Också Liam Everts hade problem med skador förra säsongen men är bredvid Coenen huvudutmanare till Längenfelder. 

Vid sidan om den trion finns en rad förare som kan vara på pallen i tävlingar, till och med vinna GP, men som inte bör vara före nämnda trio i slutet av säsongen. Med reservation för skador då, som vanligt. 

Förare som Mathis Valin, Janis Reisulis och Noel Zanocz kan absolut vinna MX2–VM innan de växer ur klassen, men inte redan nu. Andra, Camden McLellan, Guillem Farres, Valerio Lata, Karlis Reisulis och Cas Valk, är något eller några år äldre och har därmed större press på sig att redan nu kunna utmana. 

MX2 är som vanligt ett myller av talangfulla förare!

Svenskarna!
Med Isak Gifting har vi återigen fått en svensk stjärna i VM–crossen, även om han ännu inte lyckats hitta upp på pallen – varken under sina år i MX2 eller sedan han tog klivet upp i MXGP. Gifting var nära några gånger förra året men fick nöja sig med topp fem. 450–klassen är nog ännu tuffare i år men Gifting har ytterligare en säsong i ryggen, mer erfarenhet av att dra med de allra snabbaste och sitter dessutom på bättre material tills i år.

Leopold Ambjörnsson siktar också mot en full säsong i MXGP efter Argentina men har haft mycket skadeproblematik under den senaste tiden och har redan på försäsongen fått bekymmer med ett knä. 

I MX2 kommer Sandro Sols att köra en majoritet av de europeiska deltävlingarna för att samla rutin och erfarenhet av VM. Vi kommer säkert också få se August Frisk hoppa in i VM, vid sidan om sin satsning i EMX250. Dessutom har vi i 250–VM den halvsvenske Pelle Gundersen att följa. 

Under vissa europeiska tävlingar, inte minst Sveriges GP i Uddevalla, kommer vi såklart att få se ännu fler svenskar.