MXON: Thuresson om Team Swedens chanser i USA

Till helgen är det dags för årets stora motocrossfest. Och den sista stora tävlingen för året. På Ironman Raceway, utanför Crawfordsville i Indiana, körs nämligen 2025 års Motocross of Nations – där Team Sweden söker revansch efter fjolårets debacle när man missade A–final. Vi tog ett snack med landslagsledaren Filip Thuresson inför avresa. 

Det har varit stolpe ut för Team Sweden flera gånger på Motocross of Nations under de senaste upplagorna. Man nådde topp tio i Storbritannien 2017 men har sedan dess haft det tufft. Två gånger, 2021 och 2023, har man också tvingats köra finalerna med blott två förare – efter skador på den tredje. Och då är det såklart tufft att göra resultat.

Men från 2014 i Lettland till 2023 års tävling i Frankrike kvalade man i alla fall in till A–finaler. Det misslyckades laget med under förra årets tävling i Storbritannien. Isak Gifting slutade nia i kvalheatet för MXGP–förarna men Arvid Lüning misslyckades i MX2 (27:e plats av 35 startande förare) och Alvin Östlund tvingades bryta Open-heatet.

I B–finalen var två lettländare före två svenskar och därmed blev det ingen körning alls för Team Sweden under söndagseftermiddagen. Ett fullständigt misslyckande. 

Den här gången får Gifting (MXGP), som kör sitt fjärde Nations, och Östlund (Open), som gör sitt tionde raka, sällskap av Albin Gerhardsson på 250–hojen. Östlund nobbades till en början men fick hoppa in när Anton Gole tvingades tacka nej på grund av skada och Gerhardsson blev valet på liten kubik trots att han kör 450–hoj sedan några år tillbaka. 

Filip Thuresson är med som ledare för tredje året och under måndagseftermiddagen tog vi ett snack med honom, för att höra hans tankar om vad vi ska ha för förväntningar på Team Sweden under 2025 års Motocross of Nations.

– Jag hoppas att vi kan få ha en helg utan strul. Först och främst en kvaldag på lördagen utan incidenter, så att vi kan ta oss vidare till final. Och för det behöver killarna inte överprestera. Gör de vad de kan, utefter sin kapacitet, så är jag övertygad om att vi har en finalplats utan problem, sa Thuresson och fortsatte:

– Sedan blir förväntningarna till söndagen såklart lite vagare. Men kan alla tre vara friska och köra som vi vet att de kan, så ska vi kunna vara bland de tolv bästa tycker jag – om man kikar på motståndet som är. Som det ser ut nu så ska det kunna bli riktigt varmt där borta i helgen och samtliga tre har en riktigt bra fysik, så det ska inte vara till någon nackdel. Jag ser fram emot helgen och hoppas att det kan bli tredje gången gillt för min del, efter två struliga år.

Gällande uttagningen så kändes Isak såklart given, sedan tycker jag att Gole var ett solklart val utefter den säsong han gjort – och att Alvin var en lika självklar ersättare.
– Ja, verkligen. Hade Anton (Gole) kunnat fortsätta i den form han var under våren och sommaren så hade han fortfarande varit ”the man to beat” i Sverige, ingen hade kunnat ifrågasätta det valet då. Men nu blev det som det blev efter skadan och han förstod situationen själv, han vill inte heller åka över och inte kunna prestera. Det var tråkigt. Men å andra sidan har Alvin under de senaste veckorna visat en form på uppgående, han har bytt märke och omgivning inför den här säsongen och det tar kanske lite tid att komma till rätta. Men jag tror att det har gjort honom gott, han känns laddad.

250–platsen kändes väldigt öppen men valet föll på Albin Gerhardsson, som därmed får hoppa ner på liten hoj igen efter några år på 450. Hur gick tankarna där?
– Självklart tittar man ju på de yngre förarna som är på väg upp. I början av året var såklart August Frisk högaktuell för den platsen men sedan blev det som det blev med skadan. Vi har diskuterat förare som Sandro Sols, Hugo Forsgren och andra, som absolut är snabba men som kanske inte alltid får ihop två dagar eller tre heat i sträck. Det är lite för mycket upp och ner, säkert mestadels på grund av oerfarenhet. Så valet föll på Albin Gerhardsson, som vi vet är stabil och har erfarenheten. Han är stark och vältränad, vilket kommer att spela in under den här helgen. Det är mycket körning. Plus att han passar in i gänget, det är tre förare som känner varandra väl sedan innan. Det var kul att se honom på lag–SM i helgen, även om inte motståndet var det tuffaste så tyckte jag att han gjorde det riktigt bra mot 450–förarna. Han visar att han är snabb på hojen. Det kändes skönt. Det känns som ett bra gäng, vi hade ett Teams-möte under förra veckan och alla tre känns laddade inför uppgiften.

Det blir altid lite speciellt när tävlingen körs i USA, betydligt mer runt omkring som måste fixas – vad kommer de svenska förarna att sitta på för material?
– Isak har sin VM–hoj, som flögs direkt från sista deltävlingen i Australien. Så där är det inga konstigheter. När det gäller Alvin och Gerhardsson så har vi löst hojar från Triumph respektive Husqvarna i USA. Gerhardsson kommer ha med sig såväl motordelar som fjädring och diverse andra personliga grejer från Sverige, även Östlund kommer ha med sig en hel del grejer. Så jag tror och hoppas att det kommer vara nog för att de ska kunna prestera bra. Utöver det har vi hjälp av Rocky River-teamet på plats, precis som jag vet att de hade när Nations kördes i USA 2018. Gunnar Lindström, som bor i USA, har precis som tidigare varit inblandad och löst mycket praktiskt tillsammans med Tommy (Allansson, Svemos MX–sektion). Utan dem hade vi nog aldrig fått ihop det här. Får vi över allting i tid, och allt material från USA är på plats, så är tanken att vi ska ha en träningsdag under torsdagen på en närliggande bana. Sedan är det bara att köra!