Norrbin om succéhelgen inför VM–premiären!

Andra helgen av Italienska mästerskapet och sista skarpa testet inför VM–starten. Albin Norrbin kunde nog inte fått så mycket bättre svar. Efter att ha slutat tvåa på fredagens prolog slog 24-åringen till och vann lördagens tävling – före flerfaldiga världsmästare i form av Brad Freeman, Andrea Verona och Steve Holcombe. Men efter en fjärdeplats på söndagen – som utan segern den föregående dagen hade varit hans bästa resultat i mästerskapet – lät Norrbin ändå inte bara nöjd med helgen. 

Foto: enduro.federmoto.it

Ja, under den andra tävlingshelgen på sin nya 300 2-takt från Husqvarna, för ”nya” teamet Fifty Racing X NSA Motors Racing Team, slog alltså Albin Norrbin till med en dagsseger i Italienska mästerskapet. 

Efter att ha slutat tvåa på prologen bakom Steve Holcombe var Norrbin snabbast på enduroprovet samtliga tre gånger detta kördes under lördagen. Han hade topp fem-tider också på övriga specialprov, förutom crossprovet under ett varv, och var i ledningen under större delen av dagen.

Inför det sista provet, extremen, ledde Norrbin drygt sex sekunder före Brad Freeman och Andrea Verona, med Holcombe ytterligare några sekunder efter. Svensken var i en situation han hittills i karriären aldrig befunnit sig i – men lyckades trots det hålla nerverna i styr. Och kunde hålla undan för de tre flerfaldiga världsmästarna.

– Det är nog många som frågar sig vad det var som hände egentligen. Inklusive jag själv, skrattade Norrbin när vi pratade med honom under veckan.

Hur har responsen varit?
– Jag har nog aldrig haft så många DM’s på Instagram i hela mitt liv. Inte ens när jag vann Youth-guldet i VM. Det var helt sjukt. Lite annorlunda mot vad man är van vid.

Du var bra med redan på supertestet och måste haft en bra känsla med dig in i helgen?
– Nej.

Inte?
– Nej, inte alls faktiskt. Men, som jag har sagt förut, jag brukar alltid åka fortare när jag inte har den där rätta känslan på hojen. Jag är lite tvärtom mot många där känns det som. Känslan är fortfarande att jag inte riktigt fått till allt som jag vill, det känns inte som att det går särskilt fort eller som att jag sätter svängarna perfekt. Men bevisligen så rullar det på rätt bra.

Var det en tävling som passade dig bra?
– Ja, absolut. Extremen och enduron såg roliga ut på förhand, när vi gick dem, och där trivdes jag.  Även om enduroprovet upplevdes rätt annorlunda när vi körde jämfört med när vi gick. Fortfarande rolig men inte lika snabb som man tänkte sig, rakorna kändes kortare och svängarna kom snabbare. Jag blev förvånad när jag kunde sätta snabbaste tiden redan första gången på lördagen. Och förvånad även sista varvet, när jag hade lite strul med hojen. Samtidigt skulle jag säga att crossprovet var ett av de värsta jag kört i hela mitt liv.

Varför?
– Så konstigt material. Torrsprickor överallt som gör det knöggligt och kantigt. Jag har svårt för det den där typen av material.

Efter 14:e tid där på första varvet så är du ändå femma båda andra och tredje. Hur var känslan efter sista crossen, när ni bara hade sista extremen kvar och du åkte dit med ledningen?
– Rätt nervöst får man väl säga. Det kändes nästan som jag åkte runt och hyperventilerade på transporten, haha. Nej, inte riktigt så illa kanske men man kände ändå att ”nu gäller det” liksom. Visst, på förhand hade man väl varit nöjd med att bli tvåa eller trea också, men nu hade jag lett större delen av dagen och ville såklart knyta ihop det. Det vara bara att bita ihop. Och jag visste ungefär vad jag behövde sätta för tid för att det skulle kännas säkert, jag var först ut på provet och när jag kom i mål så insåg jag att det nog skulle räcka.

Hur var reaktionerna från teamet?
– De var extremt nöjda. Speciellt min mekaniker, han blev tokglad. Det var riktigt roligt. Och kul att kunna ge dem det.

Var det svårt att ladda om till söndagen?
– Jag hade svårt att sova på lördagskvällen, det får jag erkänna. Sen försökte jag väl gå in med inställningen till söndagen att jag hade haft mitt livs dag igår – för att inte bli besviken om det inte skulle gå lika bra då. Men den där nivån, förväntningarna på sig själv, höjs så jäkla fort. Så, nej, det var väl inte svårt att ladda om på så sätt egentligen. Man vill ju göra det igen. Även om det kanske känns lite orimligt nu att jag skulle ha vunnit ytterligare en dag. Jag försökte åka ut och göra samma grej, med tanken att det får gå som det går.

Det blev en fjärdeplats.
– Ja. Brad (Freeman) var i en klass för sig på söndagen och när han har sina bästa dagar så är det ingen som slår honom.

Utan segern hade en fjärdeplats varit ditt bästa resultat i Italienska?
– Precis. Det är ju bra…. Men man blir ändå sådär, ”fan, jag blev bara fyra”. Särskilt eftersom jag bara hade en sekund upp till andraplatsen inför sista. Förväntningarna höjs snabbt.  Samtidigt avslutade vi med crossprovet och där hade de varit snabbare, det kanske inte var rimligt. Nej, jag är skitnöjd med helgen och det är bra svar inför VM–premiären på Sicilien.

Det är ett rejält kliv framåt från tävlingspremiären på nya hojen och första rundan i Italienska, vad har du gjort sedan dess?
– Vi har fått i en ny motor i hojen, igen, som jag tycker passar mig bättre. Det är mer pulver genom hela registret. Sen har jag haft många bra träningsdagar, bland annat har jag kört en hel del med Max (Ahlin) och det har rullat på tidsmässigt. Känslan är att jag hittat lite mer lugn i körningen, samtidigt som jag känner mig mer och mer bekväm på hojen. Annars har jag väl inte gjort så mycket. Men något är det väl jag hittat. Jag har haft kul, det känns lekfullt.

Är du orolig nu att förväntningarna kommer skruvas upp för mycket inför VM–premiären? Och då tänker jag framförallt på dina egna förväntningar, på dig själv.
– Tanken är väl att försöka ha samma målsättning som jag uttalat tidigare, att fightas om medalj i Enduro3 och vara med topp tio i EnduroGP. Men jag vet ju hur det funkar, nu åker jag från Italienska och är lite ”besviken” över att bli fyra. Det är så lätt att det springer iväg. Förhoppningsvis kan det här landa lite nu innan Sicilien så att jag kan gå in med rimliga förväntningar. Sen får man väl se hur det går där, om man faktiskt kan höja förväntningarna och målen ytterligare. Det kanske faktiskt är så att jag hittat en nivå till. Vi får se.